Hundintresse har alltid funnits sen jag var liten. I mitt barndomshem fanns det en schäfer och en långhårig dvärgtax. Jag var även en flitig hundrastare till mina grannar. Vid 13-års ålder fick jag sommarjobba på Wädersjö hundpensionat i Tungelsta. Vid 16 år fick jag en praktikplats på ett trim som hette Salong Guldhunden och låg i Högdalen. Där fick jag lära mig att trimma taxar och klippa pudlar utöver vanlig pälsvård.
När jag flyttade hemifrån så fick jag möjlighet att köpa mina första hundar. Jag har alltid haft minst en hund hemma och det har varit olika raser från små till stora. Schäfer har jag ägt 3 stycken och det var den första rasen jag hade själv. Tillsamans med mina 3 schäferhundar så hade jag även 2 Grand Danios. Efter dessa kom en Afghan in i mitt liv och jag började även att intressera mig för utställning. Jag engagerade mig även i Afghanklubben genom att bli kassör. Det var ett roligt uppdrag som var mycket lärorikt och jag fick förmånen att vara med och arrangera både stora och små hundutställningar. Med Afghanen så tillkom även omfattande pälsvård för att hålla min hane i utställningsskick.
Av en händelse så fick jag ta hand om en liten Papillon tik samtidigt som jag hade min Afghan. Efter att hon gick bort så "lovade" jag min man i ett svagt ögonblick att vi skulle vara "hundfria" nu. Det gick ett tag, några år faktiskt.
Under den "hundfria" tiden skaffade vi i familjen ett hunddagis i Stockholm.
En av våra kunder på hunddagiset hade genom sitt arbete varit placerad i Bosnien Herzegovinia och där tagit hand om en hund från ett Shelter, och när han reste tillbaka till Sverige efter 1 år så fick hunden följa med.
Ludde kom nu in i mitt liv! Det var kärlek vid första mötet.
Ludde visade sig vara (efter gentest) en blandning mellan en massa olika raser. Mest var det Schäfer (25%) och Papillon (15%), men även en massa vinthundar som Borzoi och Greyhound. Men även lite Basset fanns med. Ja det var en uppsjö av en hel del annat också. Husse till Ludde fortsatte att resa en del i sitt arbete och jag erbjöd mig alltid att passa honom. Jag hade nämnt till husse att "Om du någon gång inte kan ha kvar Ludde så vill jag gärna bli tillfrågad".
Den dagen kom till slut. Husse hade blivit erbjuden en tjänst i ett Afrikanskt land och tyckte att det var inte det bästa för Ludde att få följa med.
Efter en helgs "övertalning" på min man så fick jag äntligen lov att ta hem min Ludde!
På mitt hunddagis arbetade en tjej som hette Sandra och hon hade ett stort intresse för Pomeranian. Jag själv hade funderat lite på vad min nästa hund skulle vara för ras då min gamla Ludde hade börjat bli lite till åren. Jag ville också gärna ha en mindre ras, gärna med päls då jag hade saknat den biten att få arbeta och förvalta en hundpäls.
Efter att jag fick träffa en Pomeranian första gången så vart jag helt förälskad. Det var lagom storlek, ingen jaktinstinkt, lagom med päls och massor av kärlek och vilja.
Sandra och jag bestämde oss för att skaffa en Pomeranian. Nu började jakten på en valp. Det visade sig vara svårare än jag trott från början då det inte fanns några valpar att köpa. Antingen var alla tingade eller sålda när jag väl hittade en uppfödare.
Jag höll på och letade i 6 månader innan jag fann vår första Pomeranian. Det var Kira.
I snabb takt därefter så införskaffade vi oss Kesha, Pumba och Simba.
Jag tyckte mycket om typen och linjerna från Kira och började försöka få hennes uppfödare att ta en kull till med samma kombination. Efter drygt 2 år så kontaktade hon mig och sa att nu väntar Kiras mamma valpar igen. Jag blev så lycklig och sa direkt "Jag köper hela kullen" utan att veta vilka kön eller antal de skulle bli. Jag visste att det var bra hundar i både mentalitet och exteriört och att det var bra linjer att avla på. För nu började tankar komma om att skaffa sig ett kennelnamn.
September 2019 föddes Fiona och Rosso. Två ljuvliga individer. De var så välkomna till vår flock!
Av en händelse så fann jag Masha och såg att hon var till salu i Österrike maj 2019. Efter att ha sett henne och hennes linjer som var från Kanadensiska och Amerikanska Champions, bestämde jag mig för att köpa henne.
Under sommaren 2019 fick jag också veta av en uppfödare i Spanien att jag fick möjlighet att köpa en hanvalp från hans senaste kull.
En spännande kombination med 50% engelska linjer i sin stamtavla. Jag valde Harvey som jag var och hämtade i november.
Samtidigt passade jag på att para Kira när hon påpassligt började löpa oplanerat precis inför att vi skulle åka. Jag valde att para henne med Hugo som resulterade i 2 tikar. Cockie och Charlie.
Cockie valde vi att behålla här hemma.
Sommaren 2020 blir jag kontaktad av vår uppfödare för Kira, Rosso och Fiona. Hon undrar om jag vet någon som vill köpa en lillasyster till Kira, Fiona och Rosso? Det var ett väldigt lätt beslut kan jag säga. Jag anmälde mig "frivilligt". Självklart ska lilla Candy få bo med sina syskon. Så nu har vi 4 syskon här hemma förutom alla de andra.
Jag är väldigt intresserad av att sitta och läsa och se på gamla hundars stamtavlor. Titta på fotografier. Att se och jämföra tidigare uppfödning av Pomeranian och jämföra med dagens uppfödning. Jag är speciellt intresserad av Hadleigh linjer. En typ av hundar som jag tycker mycket om och som var väldigt kända förr. De kom ursprungligen från en engelsk kennel som hette just Hadleigh.
Min önskan är att avla fram hundar som har just Hadleigh linjer bakom sig samt den typen av hundar. Min favoritfärg är röd vilket vi har en tik i, vår lilla Fiona. Förutom linjer och färg så strävar vi efter att avelsdjuren har god mentalitet och är friska och sunda Pomeranian vilket också är mycket viktigt i vårt avelsarbete.
Mariette Sjödin